De tvärställda väggarna bär fyra lager av limträbalkar, på vilket taket av glas vilar. Att successivt stapla balk på balk till att större utkragningar minner om byggkonst från de asiatiska länderna. Alltid i balans.

Trots att vi befinner oss vid en hållplats står vi inte helt stilla. Upplevelsen av taket är i ständig förändring. Soliga dagar bidrar konstruktionen med ett skuggspel och mörka kvällar bjuder belysningen på en annan upplevelse. Kalla vintrar håller den inbyggda värmen marken torr och resenären varm.

Även strukturen ser en förändring över tid. Det obehandlade träet gör att byggnaden kommer att åldras på samma sätt som allt annat regnskyddat virke i Västerbotten. Det vill säga gråna eller mörkna beroende på läget.

Under taket finns sittplatser byggda i massivt virke. Här ges möjlighet att sitta i lä bakom väggar av glas eller trä, en plats att finna en stunds ro på. I ensamhet eller tillsammans med vän som främling.